Dolph Lundgren i stan

Ibland liksom hejdar sig tiden en stund och något alldeles oväntat sker! Som i går i Sturebadets omklädningsrum när jag fann mig själv öga mot öga med ingen mindre än Dolph fucking Lundgren. Dolph var i färd med att ta på sig ytterkläderna och packa sin oerhört stora Louis Vuitton-bag och överrumpalde mig helt. För er som inte har träffat Dolph Lundgren kan jag berätta att han är väldigt stor och som huggen ur granit. Jag översköljdes av barndomsminnen: hur min bästis och jag i sexan såg Rocky IV om och om igen; hur Dolph Lundgrens karaktär, den skräckinjagande Ivan Drago, förberedde sig inför matchen med Rocky i avancerade sovjetiska gymlaboratorier, medan Rocky lyfte stockar och sprang uppför snöklädda bergssidor. Och jag mindes att min brorsas kompis faktiskt kände Dolphs kusin, en inte obetydlig merit för mig på den tiden. Jag ville tacka honom och tänkte: - och jag tror att Dolph instämmer i detta - i vissa sammanhang räcker inte det svenska språket till.
- Dolph, sa jag och sträckte fram handen, - I'm a big fan.
- Thanks buddy, sa Dolph, - Thank you.
Min högerhand försvann helt i Dolph Lundgrens enorma näve. Det kändes förbannat bra.