Lågkonjunkturen

En väldigt trofast gammal bekant till oss är Lågkonjunkturen. Lågkonjunkturen var med när vi föddes, den uppvaktade på studentexamen och fanns där när vi gick ut universitetet och skulle söka våra första jobb. Många tycker nog att det verkar jobbigt att ha en sur konjunktur efter sig som ett plåster och det har de helt rätt i. Men med tiden har vi ändå kommit att bli kompisar med Lågkonjunkturen. Den är sträng, men rättvis och fostrande. Som en amerikansk marinkårsofficer.

Och nu undrar vi vart fan Lågkonjunkturen tagit vägen. Den befinner sig i varje fall inte i Stockholm, trots att det kunde vara dags att ge oss en läxa nu efter snart ett decennium med färskt kött och tak över huvudet. I dag var vi på en lägenhetsvisning, ett väldigt fint pent house på Östermalmsgatan, som redan innan visningen var över hade dragit iväg till 7,4 miljoner. Inte ens våra reklamintäkter från SW räcker till den köpeskillingen, tyvärr. Men det stämde till eftertanke. Det är dags att konsolidera nu. Dra åt svångremmen, stoppa strumporna och kanske sälja en tavla eller två. Om inte annat, av estetiska skäl. Man vill inte gärna "köpa kött och vin för flera tusen" som en reklamapa ropade ut härom dagen, inte samtidigt som nordpolen smälter och "flyktingbarn" vägras sängplats i var och varannan kommun. Lågkonjunkturen, du har väl inte glömt oss? Kom tillbaka, rädda oss.