Offentlig sorg

Stackars lilla Engla, hoppas hon har det så bra som möjligt uppe i barnhimlen. Tillsammans med alla andra barn som fått lämna livet på jorden alldeles för tidigt.

Och stackars Englas mamma. Att mista sitt barn är alltjämt den största katastrof som kan drabba en förälder. Sorgen att bearbeta är är förstås gränslös.

Och ändå, trots all denna tradgedi gnager djupt inne i våra mörka själar en allt större irritation mot Carina Höglund. Och mot kvällspressen som låter henne hållas, som sannolikt eldar på hennes offentliga sorgearbete. Vi orkar inte med ännu ett öppet brev i Aftonbladet eller fler fotografier av Carina Höglund framför kaffebrödet på köksbordet. Inte ett endaste avsnitt till i denna makabra dokusåpa står vi ut med. Kan ingen be henne gå under jorden ett tag, att sörja sin lilla dotter i fred, att sluta upp med den här säkert helt ofrivilliga exploateringen av sitt döda barn. Kan inte Carina Höglund, istället för att ge ut en pocket om sin dotter att saluföra bredvid vaniljsåsen på ICA, kasta ut alla journalister, stänga av Comviq Knock Out-abbonemanget för en sekund och anförtro sig åt någon nära - inte Statler & Waldorf, inte Renée Nyberg och inte Aftonbladets läsare. Andas ut, bryta ihop. Få en kram. Då skulle även vi andas ut en smula.